Egentligen borde Jussi Björling sjunga O helga natt, men fråga mig inte hur jag lyckades ratta in Tommy Körberg på Spotify. Julsånger? Det är ju snart sommar… Men det är, utan invändning, en skön avslappning efter helgens alla hit- och ditflygningar. Genom, isländsk, vulkanisk obsidian, tog jag mig igår tidigt på lördagens morgon till ett snålblåsigt och narigt Uppsala. Folktomt så i vassen. Det var bara en våryster Fyriså som levde upp till det glättiga studentliv jag själv varit en del av för år sedan. Uppsalas siluett tornade med kyrktorn och slott. Och det var mot sistnämnda jag tog mina steg i makligt tempo, så där lagom peppad att kuta livet ur mig på terräng DM.

10.30 gick startskottet och jag kutade iväg på nästa års SM-terrängbana. Vid varvning började jag känna av magknip. Aj då, det här var ju inte så bra, undrar om jag klarar mig i mål… Efter målgång fortsatte jag att springa, raka vägen till toa. Har ätit järntabletter på sistone och magen är inte helt glad på mig. Efter toabesök och en riktig fuldusch, hoppade jag på Upptåget och tryckte på ”pling” vid Örbyhus station för att delta på Örbyhus IF årsmöte där jag hade blivit inbjuden att prata om min karriär. Det blev en stund av inspiration bland trevligt folk som gav mig massor av energi och smörgåstårta. Tack Örbyhus!

Idag var jag åter tillbaka i Uppsala för att denna gång springa Slottsstafetten. Vädermakterna var snällare och bjöd på lite sol. Så idag skippade jag både järntablett och mössa. Ett lyft måste jag säga. Den här stafetten har jag sprungit ett otal gånger och nästan varje gång har jag fått överta pinnen med god marginal. Men inte idag. Först till vår växling kom… Uppsala IF! Vaaa?! Men vi vann tillslut…

Nu har jag spacklat tak hemma i lägenheten och börjar känna att helgen har varit god och innehållsrik.

Nä, gott folk, här sitter jag och skriver. Jag är hungrig som en varg. Hejdå, punkt, slut.