När jag slår in på standstigarna kring Ölmanäs är jag sliten men glad. Startade passet riktigt seg i kroppen för dryga två timmar sedan - fick till slut bara bestämma mig ut. Värme ute och inne i kroppen var det bara kallt; i förrgår fyra kilometers skvalpig öppetvattensimning till Gårda brygga och tillbaka, gårdagen en monsterdag med adertonmilacykling i gott tempo omedelbart följt av ett ouppräkneligt antal varv runt kroken för att få ihop dryga tretton kilometer i tilltänkt IM-fart.

Då kändes kroppen finfin, efter de sedvanliga tio minuterna av lidande som alltid inträder vid löpning efter cykling pinnade jag glatt på i 4:50-fart varv på varv på varv. Oövervinnerlig. Idag var det bara misär att komma ut, i ren desperation fick det bli mp3-spelare på random play för att göra passet uthärdligt. Funkade skapligt men magen skvalpade av för mycket linssoppa och inte förrän jag lämnade Österbyn och kom ut på rakorna mot Varbergsvägen började något som liknade löprytm infinna sig.

Uppför de sega backarna bakom Dotetorp, varmt men åtminstone skugga här uppe. Ett par strävsamma kilometrar sedan får jag släppa på nedför och äntligen kommer tempot upp på rätt sida om femminutersstrecket. Nedför den leende dalgången kring Solryd, grusvägen dammar av mina steg och äntligen börjar det kännas vettgt att springa. Landa kyrka passeras med lätta ben och Nortorpsbacken tar jag med rappa kliv. Över den böljande Stockalidsvägen är det åter skugga av gröna skogar och på krönet ser jag Åsas utkanter och Kungsbackafjorden glittra mot mig. Sista milen kvar på min tredagars Ironman.

Över Åsa höjder och så ut på stranden vid Skytteviken - och det är här jag börjar känna slitenheten börja komma krypande igen. Sliten men glad, som sagt. Och när ACDCs gamla klassiska TNT rasslar ut i hörlurarna känner jag mig bara som dynamit. Sista halvmilen hem går förvisso långsammare än femtempo men det är ok givet det knaggliga underlaget; jag håller intensiteten skapligt hög och steget förhållandevis aktivt hela vägen hem. Summerar man tiderna i de tre grenarna hamnar man på en projicerad tid om 1:22 + 5:50 + 3:35, dvs ca 10:50 i Kalmar om några veckor. Tror det ska gå att straffa den prognosen med några minuter, framförallt simning bör jag kunna göra snabbare. Ska bli spännande att se, formtoppning följer.