Fick en kommentar av ALA på mitt senaste inlägg om hur huruvida jag skulle kunna tänka mig att träna 20-25 mil/vecka om möjligheten fanns!

Jag har ju alltid varit en hobbylöpare och tränade ju inte ens löpning som junior då man kanske hade lite mer tid att verkligen ägna sig åt sin idrott. Träningsmängden 25 mil/v är absolut inget som skrämmer mig. Denna vecka (efter dagens 35 km pass i em) har jag fått ihop ett alternativ pass och 15 mil i snömodd, mörker och minusgrader på tid som inte finns.... SÅ visst, fanns det tid för både träning och vila så skulle 25 mil/v inte kännas som något större problem mentalt!! Om man desstum kunde träna i dagsljus och värme så vore det ju rena semestern! Det gäller ju dock att man har en kropp som tål det också och 25 mil/v ger inte automatiskt en mara på 2h26 som Isabellah, det kräver talang!! Sedan är det lätt att i detta vintermörker glorifiera träning i värme och dagsljus men det är tuffa pass som smärtar som måste genomföras och man är ju rätt ensam som löpare och utsatt om man blir skadad eller resultaten uteblir trots hård träning.

Jag trivs nog bättre med den balans jag har i livet just nu där mammarollen är det absolut största och det som fyller mitt liv med all den mening som behövs! Jag har dessutom ett meningsfullt jobb som jag trivs mycket bra med, roliga arbetskamrater och spännande projekt med utmaningar att lösa världens energifråga (o; OCH att sedan därutöver ha hittat löpningen som ger ett litet extra spänningsmoment och bara mig själv en utmaning till att ta tag i så får man nog känna sig rätt nöjd!!

Men visst kan jag ibland känna att det vore kul att satsa mer på löpningen ett par år, egentligen rätt optimalt att kombinera med föräldrarrollen eftersom man har flexibla arbetstider. Att ha barnen på dagis/skola kl 9-15 och då själv "bara" behöva ägna sig åt löpning skulle nog kunna ge 25 mila veckor men som sagt det finns inga garantier för hur långt det skulle räcka resultatmässigt...

OCH jag skulle nog sakna att faktiskt ha ett jobb där samarbeta med andra människor ingår. Löpningen skulle ju bara ge MIG något, inte bidra så mycket till något för någon annan! Nu menar jag inte att idrottare är själviska som bara ägnar sig åt sin idrott för sitt eget höga nöjes skull men för min del känns det som jag nog är för gammal för att backa tillbaka och våga satsa bara på mig själv igen! Men visst tanken kan man alltid leka med (o;

Precis hemkommen från föräldrarmöte och har slagit mig ner i soffan för att spana in lite Friidrott! Idag blev det en vilodag eftersom jag inte hade någon barnvakt under dagen och som sagt föräldrarmöte nu på kvällen. Jag pressade istället in 2 pass igår, ett cykelpass på fm när Lovisa sov och ett 20 km distanspass mellan middag och läggning av barnen!

Innesäsong är inget som existerar för mig som satsar på marathondistansen, visst skulle ett 3000 m lopp kunna ge bra fartträning men jag har istället börjat planera för längre lopp utomhus. Jag har ju någon slags liten dröm om att försöka mig på att kvala in till EM i Barcelona i sommar, även om det börjar kännas tufft med de träningsförhållanden som denna vinter bjuder på här på hemmaplan.

Marathondistansen skiljer sig ju något från de andra friidrottsgrenarna när det gäller kvaltider. Det hade förstås varit önskvärt att kunna få träna på lite barmark under vårmånaderna och början av sommaren, komma igång med tävlingssäsongen och kanske få chansen på 8-10 tävlingar för att klara en kvalgräns...MEN ett marathonlopp kräver ju sin återhämtning så kvalgränsen måste uppnås helst under april månad för att man sedan ska ha en chans att återhämta sig och bygga upp kroppen för ett nytt lopp i slutet av juli när EM går av stapeln. Jag måste alltid tävla mig i form, kan aldrig pressa mig på träning så som jag gör på tävling SÅ planen blir nog att försöka springa en halvmara i början av mars för att i alla fall få känna på lite fart och sedan en mara i april. ETT försök är det som ges annars är det bara att blicka fram mot nästa EM om 4 år (o;

Får se om det blir träning imorgon, känner att det är en liten förkylning som försöker smyga sig på...Lovisa har snorat ett par dagar och söndagens 35 km i -10C väckte nog en del förkykylningsbaciller till liv! MEN jag har just proppat i mig en vitlöksklyfta, 2 C-vitamintabletter och en grapefrukt så nu är det bara att hoppas på att det ger önskad effekt!!

Nu går veckorna så där fort igen, blev ju en liten paus kring jul & nyår, men nu är vardagen här i full galopp! Det är då det är så underbart med små barn som ger livet en helt annan dimension och det ekorrhjul som man själv kan känna av suddas ut när man får ta del av deras verklighet!

Idag har vi firat Hildes 5-årsdag! En dag som ju har låtit vänta på sig sååå länge i Hildes värld! Kl 05 imorse var hon bara tvungen att tassa upp och förvissa sig om att vi inte glömt bort att det nu minsann var hennes födelsedag och vi lovat att komma och sjunga för henne! Ludvigs största bekymmer denna dag har varit att det är hela 6 veckor kvar till hans födelsedag, åhhh hur ska han kunna vänta så länge!! Jag upplyste honom om att det är ett halvt år kvar innan det är min födelsedag och jag tycker det är rätt skönt eftersom det känns som jag nyss fyllde 36 år...sådana märkliga kommentarer från vuxenvärlden går in genom ena örat och ut genom det andra på dessa små (o; I Lovisas värld är den största katastrofen just nu när någon tar ifrån henne morgontidningen just när hon börjat få mersmak för trycksvärtan eller avbryter henne precis när hon påbörjat sin utforskning av något så intressant som duschavloppet...

I min värld är väl den närmast föreliggande ångesten morgondagens 20 km fartpass. Beslut är i alla fall redan fattat att köra det på band. Jag är rätt tacksam över att jag bestämde mig innan jul för att inte springa Sevilla Marathon 14/2, har inte kört ett kvalitetespass ute sedan Lucia nu! Försöker i alla fall köra så mycket lugn distans som möjligt utomhus för att ändå behålla lite känsla för riktig löpning.

Nåja, jag har hittat min räddning för riktigt kalla dagar, Lungplus vvx som säljs på Apoteket! Jag kan varmt rekommendera den för er som liksom jag har lite astmakänningar när det blir ner mot -10C och får irriterande luftrör. I lördags stack jag ut på ett 30 km pass kl 09 och då visade termometern på -15C. Jag fick lite panik och stod i valet och kvalet om jag skulle ställa mig 2,5 h på bandet, föga lockande. SÅ jag satte in vvx i munnen och tänkte att kanske kan jag stå ut 1h med den och sedan köra resten på band. Till min stora förvåning var den mycket bekväm att ha i munnen och gav fuktig, lagom varm luft att andas in... tur att man fyllt 36 år så man inte bryr sig om att folk stirrar när man ser ut som ett slemmande UFO som irrar runt på jorden på jakt efter sin rymdfarkost som kan ta en därifrån igen (o;

Ta det försiktigt i snöstormen!

Just hemkommen efter en rätt härlig liten skidtur i elljusspåren! Jag, brorsan (den äldre av dem) och en till kompis träffades kl 20.30 (alla barn låg då i sängarna), skatade över Sicklasjön bort mot Hammarbybacken och klättrade upp till de nya elljusspåren. Spåren var rätt slitna men det är ändå härligt att susa (ja, det kändes i alla fall som det gick fort, även om Garmin visade annat (o;) genom en mörk skog och följa lyktornas sken! Det blev 10 km, inte så tuff träning men härligt ändå! Jag hade lyckats få till 15 km på löpbandet under fm när Lovisa sov så jag kunde unna mig att bara njuta av skidturen och inte känna att jag var tvungen att ta i mer än nödvändigt!(Fick dock kämpa rätt bra ändå där jag låg sist i spåret och slirade...)

Annars hade jag ett underbart alternativpass igår kväll, nämligen Afrikansk dans! Och nu har jag bestämt mig, jag ska bli dansare när jag blir stor!! Jag började dansa klassisk balett redan som 3-åring och höll på med det och jazzdans till jag var 18 år, efter något års uppehåll började jag dansa fridans, en slags improvisationsdans som inte går att beskriva utan måste upplevas! Jag höll på med det ca 10 år och gjorde sedan ett kortare uppehåll för barnafödande och i samma sväng började jag ju springa och på något sätt har uppehållet blivit permanent för att jag helt enkelt inte haft tid då löpningen tagit mer och mer plats. Jag har dock kontakt med den dansläraren med jämna mellanrum för att förvissa mig om att jag har min plats i gruppen kvar bara jag får tiden tillbaka...när mitt lilla sidosprång med löpningen är avklarat!

SÅ, igår var det dags för Afrikansk dans. Vi har en "dagismamma" som kommer från Nya Guinea i Afrika och är danslärare så hon ordnade en workshop för alla mammor (papporna fick vara hemma med barnen)och dagisfröknarna! Det är verkligen helt underbart att röra sig till musik, man blir bara så lycklig! Och nu menar jag inte att t ex springa med lurar i öronen utan att uppleva musiken och låta kroppen hänge sig till den, fantastiskt, man glömmer allt och är bara där i nuet och 2 h svischar förbi och svetten lackar i pannan! Det hela blev förstås extra fantastiskt då vi dansade i en vanlig dagislokal utan speglar så vi kunde koncentrera oss på att se denna kvinna som så tydligt har rytmen och förmågan att röra sig till musik i blodet och kunde i fantasin föreställa oss att vi själva såg lika fantastiskt vackra ut i våra höftgungningar...

Ja, dansa ska jag göra mer när löparskorna blivit lagda på hyllan...men än finns en marathonhunger att mätta..och imorgon ska det nötas intervaller 4x3km(o;

Det blev en i mina mått mätt rätt tuff träningshelg så en vilodag idag känns välkommen!

Inledde helgen i fredags med att köra ett 20 km pass i 3.45-3.50 min/km fart på löpband. Jag var helt slut efteråt så då kändes det riktigt lyxigt att komma hem till bara en liten Lovisa! Mamma som var barnvakt medan jag tränade tog med sig Ludvig och Hilde eftersom de sååå gärna ville sova hos mormor och morfar! Jag ringde Henrik och bad honom fixa hem mat på vägen och sedan la jag mig på golvet med Lovisa och imponerades av skidskyttedamernas stafettseger. Att slippa bita ihop och ta tag i middagsbestyr med trötta barn som behöver sin del av uppmärksamhet utan bara softa med en liten 10 månaders gav nog precis den återhämtning jag behövde för att sedan klara av 25 km på lördagen och 35 km på söndagen. Det var pass som kändes rätt OK bara man gjorde rätt vägval, temperaturen var ju "milda" -5C och på osandade skogsvägar gick det bra att springa medan det var rejält moddigt på trottoarer och större vägar!

Igår , söndag, stack jag ut strax före kl 09 för att få en timme på mig efter passet att duscha och äta innan det var dags att dra iväg med barnen på julgransplundring på mitt jobb! Barnen börjarde fråga efter den redan i oktober...det är fint klädda folkdansare med knätofsar som leder oss igenom alla gamla klassiker om raska rävar och grodor som koackar. Det bjuds också på filmvisning, varmkorv och fiskdammm, kan det bli bättre (o;?? Behöver jag säga att jag kände mig rätt mör efter den tillställningen?

Nej dags att ringa lite på Jerringpriset, får nog ringa in en röst på alla för alla stackars människor på Haiti...

Skönt, veckohandlingen avklarad! Kan inte låta bli ändå att känna mig glad över att ha en stor familj så man rullar ut kundvagnen från ICA med 6 fulla papperskassar!! Jag hamnade brevid en äldre farbror vid mjölkdisken som plockade en förpackning 1 l mjölk. Jag bad om ursäkt och frågade om det var OK att jag flyttade lite på hans vagn så jag kunde komma åt 1,5 l förpackningarna. "Javisst sa han, du ska ha den stora varianten du!" Han stod sedan och häpnade när jag lassade i 4 stycken 1,5 l förpackningar...det enda han fick ur sig var "Det blir tungt det där!" Visst, därför fick jag nöja mig så och istället komplettera med fler i mitten av nästa vecka...

Jag får ta på mig en stor del av matkonsumtionen här hemma just nu! Det märks när jag är mammaledig och även äter lunch och mellanmål hemma...äter man sådant på jobbet så behöver det ju inte bäras hem riktigt lika mycket.

Igår fick jag en härlig skidtur på isen med Lovisa i pulka. Solen sken och det var rimfrost överallt, verkligen ett sagolandskap. Det var premiärtur för Lovisa i pulkan, det tog 30 s sedan sov hon 90 min...inte så konstigt, se bilden! Efter middagen igår tvingade jag mig även ut på ett 15 km pass, hade egentligen 20 km löpning på schemat så jag kände att jag i alla fall behövde få lite spring i benen. Jag kan inte skryta med någon världsrekordfart på skidorna heller...

Jag börjar tycka att det är rätt jobbigt för luftrören med -10C så jag beställde tidigare i veckan en vvx, lungplus, på Apoteket...den får jag dock vänta på eftersom den är slut hos tillverkaren, inte helt oväntat kanske nu när istiden kom tillbaka tidigare än väntat!

Dagens pass blev 15 km på bandet i källaren medan Lovisa sov gott efter nypremiär i Babysimspoolen!