Gårdagens tidsschema kändes som en liten utmaning att få ihop och inte blir det ju då bättre av att man går miste om en timme, MEN det gick!

Hilde packade sin lilla resväska redan på lördagen och åkte till min kusin på Söder där hon skulle få en heldag med henne! På söndag morgonen kl 08.30 (sommartid…) hade Ludvig samling inför sin första fotbollsturnering, regn och +1C väntade där ute… Henrik och Ludvig åkte iväg i tid medan jag packade min egen väska inför Premiärmilen och Lovisas survival kit (blöjor, mat, ombyte…) Sedan åkte vi efter för att hinna se lite av storebror Ludvig in action. Det kanske inte är bästa uppladdningen inför ett lopp att stå och huttra ute i regnet men det är ju så kul att se sina små som blivit så stora, kändes just då bra mycket mer spännande än hur min egen insats i Premiärmilen skulle se ut! Ludvig var lite nervös på morgonen och jag förklarade förstås på ett pedagogiskt sätt att det spelar ju ingen som helst roll vem som vinner, den som kan se sig som vinnare är faktiskt den som har roligast på plan…osv osv. Sådant man ska säga som förälder! Väl där var jag ju verkligen tvungen att skärpa mig för att kunna stå stilla vid sidan av… Har ju själv tränat juniorer i tennis och vet hur otroligt irriterande föräldrar kan vara som tar sina barns idrottande på för stort allvar!! Domaren var mycket pedagogisk och dömde första matchen till 3-3 (fast jag nog fick det till 5-2 men i slutändan var nog ingen riktigt säker på hur många mål det blivit hit eller dit så alla var nöjda med ett 3-3 resultat!) Hann precis se klart Ludvigs sista match innan det var dags att bege sig till Stora skuggan och Premiärmilen! Mormor kom och tog hand om Lovisa medan Henrik och Ludvig hade ”eftersnack” med laget. Jag ringde min kusin och förhörde mig om att Hilde var nöjd och glad och ville vara kvar så jag kunde hämta upp henne på väg hem från loppet…

Oups, helt plötsligt befann sig alla barnen väl omhändertagna på tre olika ställen och jag befann mig själv vid starten och klockan visade 11.10! Skönt, skulle hinna med att få upp lite värme innan startskottet skulle gå! Kändes härligt att återigen känna den där smygande nervositeten komma! Detta var ju ett lopp som man inte direkt förväntade sätta PB på utan mer väcka benen ur vinterdvala och få skallen att minnas hur det är att fokusera och bita ihop! Jag stod bredvid Lisa Blommé på startlinjen som jag visste är i toppform trots att säsongen knappt börjat! Kunde förstås inte låta bli att hänga på henne första km men när den gick på 3.20 så insåg jag min begränsning och tackade för sällskapet och lugnade ner mig! Till min glädje upptäckte jag efter ytterligare någon km att det var en annan tjej som flåsade mig i nacken, Susanne Grimfors från Studenterna. Det var riktigt bra för mig för jag kunde inte slappna av en sekund utan fick ligga på hela tiden. Vid ca 9,6 km och loppets sista nerförs backe väntade och därefter en rätt lång målraka så satte hon in stöten och svischade förbi (hon kom 5 s före mig till mållinjen…). Jag är värdelös på att springa utför och spurt existerar ju överhuvudtaget inte för en seg marathonlöpare så det var bara att låta henne ta hem 2a platsen! Jag är dock nöjd med mina 35.20. Lisa är det bara att lyfta på hatten för och imponeras av en överlägsen seger på 34.20!

Sedan blev det en snabb nerjogg, dusch och åka till Söder för att hämta upp Hilde och sedan vidare till mina föräldrar där släkten var samlad för traditionsenlig ”våffelfika” Mums, smakade bra med våfflor, grädde/glass och minst 7-8 olika sorters hemgjorda sylter! När magarna stod i 4 hörn så var det dags att åka vidare med Ludvig till ett kalas!

Barnen somnade gott på kvällen kl 20 trots att det var en timme tidigare än vanligt och själv somnade jag också utan problem och med ben som ändå kändes rätt OK!

Idag blir det 10 km lugn jogg för att imorgon vara redo för 20 km fartpass igen!

Förra veckan avverkades två kvalitetspass (3x(3-4-5 min) och 20 km snabbdistans) på bar asfalt, de första sedan Lucia förra året…och det kändes! Gick dock bättre än väntat tyckte jag med fart i benen men aj aj vad mina framsidor på låren tog stryk av asfalten och att det var lite backar! Har ju skämt bort benen med mjuka, platta löpband. Ja, jag vet att man kan lägga på lutning på bandet men jag erkänner att jag är alldeles för lat för att göra det, det är tillräckligt mycket självplågeri för mig att bara ställa mig där på bandet och börja vrida upp hastigheten…min enda tröst i det läget är att det i alla fall inte kommer några jobbiga backar!!

Men om benen tycker det nu är tufft att möta ”verkligheten” så är skallen desto gladare över att få komma ut på, om inte grönbete, så i alla fall grusig asfalt ! Imorse stack jag hemifrån klockan halv sju, ljuset var där för länge sedan och solen hade börjat jobba på att åter smälta de fortfarande isbelagda vägsträckorna som nattens köld envist fryst till is igen… Jag är ingen morgonlöpare, lägger hellre in ett kvällspass än hoppar i löparskorna de första jag gör på morgonen MEN jag måste erkänna att väl därute när pulsen börjat ticka på så är det rätt skönt…för att inte tala om hur det är att börja en arbetsdag med att redan ha fått igång kroppen och träningen är klar! SÅ jag kan verkligen rekommendera det för er som har möjlighet och kanske svårt att finna annan tid på dygnet, spring till jobbet i alla fall någon dag /vecka!

Och nu över till något helt annat…. Min bror berättade att han hört en intervju med en dam som var runt 100 år och på frågan vad hon tyckte varit största förändringen under hennes livstid sa hon ”När jag var liten fanns inte en enda knapp att trycka på!” Jag tycker det är en fantastiskt bra sammanfattning av utvecklingen de senaste 100 åren! Jag kom att tänka på det när jag imorse kom till jobbet, höll upp passerkortet mot porten och började trycka in koden, kom in på mitt rum och tryckte på lysknapparna (både taklampan och skrivbordslampan), tryckte på datorn, tryckte på mina 2 mobiltelefoner (jobb och privat), tryckte in koden på respektive mobil, gick till kaffeautomaten och tryckte på knappen ”Cappuccino”, gick tillbaks till mitt rum och började trycka på tangentbordet…. Tänk vad många knappar det finns att trycka på, vad kul vi måste ha det ändå! Lovisa som precis fyllt 1 år har redan insett det skojiga med knappar, men också skillnaden på knappar som ger någon verkan och knappar som bara är konstruerade för att det ska vara kul att trycka på dem! Det är ju såå mycket roligare med mamma och pappas mobiler och datorer än de som ligger i leksakslådan!

I övrigt sprang jag sista 35 km passet innan Rotterdam M igår (hem från jobbet). Imorgon blir det en lugn dag för att benen i alla fall ska hinna återhämta sig något så när innan det blir Premiärmilen på söndag, kul tävling som jag kan rekommendera för er som inte har något bättre för er!(www.premiarmilen.se)

Nej, dags att avsluta och trycka på knappen ”Publicera inlägg”…

SÅ var ett år av härlig mammaledighet slut och det är dags att damma av de små grå och försöka minnas vad det handlar om där ute, utanför hemmet med dess bestyr! Det är märkligt hur mycket som ändå är sig så likt att det känns som man bara varit borta från jobbet ett par veckor MEN å andra sidan så känner jag mig väldigt ringrostig…det senare skyller jag dock hormonerna för!! Det är nämligen ett faktum att ammande kvinnor får sämre minne för att allt fokus ska läggas på det lilla barnet som behöver en uppmärksam mamma (och förstås även pappa men kanske mest ändå mamma för amningens skull den första tiden). Det är dock en lättsam vår jag går till mötes eftersom jag kommer ha en hemmaman som roddar allt med barn och hushåll i vardagen… Ahhh, lämna maken med "trebarnsmorgonkaoset" för att åka till jobbet och ta en morgonfika med andra vuxna människor, äta lunch i lugn och ro alternativt unna sig en löparrunda på lunchen, och sedan återvända hem när klockan blir fem och komma till ett dukat middagsbord och välkammade barn (o;

MEN helt enkelt känns det ändå inte på alla plan, har ju trots allt en mara som närmar sig med stormsteg och vintern biter sig fast som en igel. Visst, det har varit mildare ett par dagar, men mycket is är det fortfarande på vägarna och kallare ska det bli igen efter helgen. Pekka har nu satt ihop ett träningsprogram för de sista veckorna fram till Rotterdam M och fokus får bli kvalitét på barmark, antalet mil hålls nere för att det ska vara pigga ben till kvalitétspassen istället och löpbandspassen är nu (tack och lov!) ett minne blott och det är bara att nöta på de barmarkssträckor som går att uppbringa. Jag hade gärna fått ett par veckor till på mig att träna och köra en mara i slutet av april men risken är då att pollensäsongen dragit igång nere på kontinenten och ett par extra veckors barmarksträning har jag ju inte så stor nytta av om jag ändå inte kan andas under loppet… SÅ bara att försöka få fart på benen så gott det går och börja ladda för   42,2 km den 11/4 !

Veckan började lugnt på träningsfronten med vila i måndags och 15 km lugn distans på tisdagen. Igår, onsdag, blev det 3x(3-4-5 min) med 1 min vila, 2 min seriepaus. Tack och lov hade jag glömt min Garmin GPS hemma så jag slapp logga mig själv på det passet, var rätt skönt att bara köra på känsla och vara nöjd med att man blev trött efter passet utan att veta om det gått fort eller långsamt! Idag var det åter en ”vilodag” med 15 km lugn distans för att jag imorgon ska kunna ta i på 20 km snabbdistans… och då ska min kompis Garmin med igen (o:

Åter hemma efter först en halvmara i Italiens sköna land och sedan en härlig skidvecka i Orsa Grönklitt!

Halvmaran gick i norra Italien kring sjön Lago Maggiore mellan de små byarna Verbania och Stresa. Det var en fantastiskt vacker plats mellan höga snöbeklädda alptoppar, se bild nedan. Arrangörerna kom och hämtade oss (mig och Pekka) på Bergamo flygplats och efter ca 2 h kom vi fram. Loppet hade drygt 2000 deltagare och en rätt liten grupp elitlöpare, ca 10 totalt. Vi bodde på ett hotell precis där målgången skulle ske. På morgonen tog vi en båt tvärs över sjön till starten. Det utlovade snöblandade regnet uteblev som tur var så jag fick det barmarskpass jag var ute efter(o: Temperaturen snålade dem dock med, bara ett par plusgrader i starten så handskarna fick behållas på! Det var även rejält blåsigt vilket gjorde främst sträckan mellan 5-15 km riktigt tuff. Tyvärr hamnade jag helt solo under loppet vilket gjorde att själva tävlingskänslan försvann bitvis då det inte heller var någon publik. Jag sprang in som trea på 1h17min15s. Jag ger mig själv godkänt, det var varken ett bra eller dåligt lopp! Jag kan rekommendera loppet till er andra om ni skulle vara sugna på en tidig halvmara, vanligtvis är temperaturen 10-15°C och det var som sagt fantastiskt vackert, lättlöpt bana och bra arrangemang!

Vi flög hem direkt efter loppet, landade på Skavsta kl 21 och sedan tryckte Pekka plattan i botten och körde oss upp till Borlänge, sov där hemma hos Pekka innan han sedan skjutsade mig vidare till Orsa Grönklitt på måndag morgonen. Henrik och barnen åkte upp redan på söndagen. Jag hann fram lagom till liftarna öppnade kl 9.30. Nu kanske ni trodde att Pekka var min tränare men ack så fel! För att jag ska kunna träna och tävla har han nämligen fått inse att han även får agera Nanny, trunkbärare, guide, privatchaufför, reseledare osv osv...Tack för det Pekka (o;

Vi hade sedan en härlig fjällvecka, sol och ett par plusgrader. På förmiddagarna kasade jag på i spåret med Lovisa i pulkan, kanske inte så mycket tempoträning men bra styrka! På eeftermiddagarna körde jag i backarna med de stora barnen. Några em när liftarna stängt och de andra hade after ski i bastun gav jag mig ut på en liten löparrunda men annars blev det alltså mest skidåkning. Idag fick det därför bli ett långpass, 35 km, på i alla fall mestadels barmark... Jag letade efter 5 km sträckor utan is som skulle kunna passa för ett snabbdistanspass men det var inte helt lätt, någon som har tips på var det finns 5 km barmark?? Nu är det nämligen slut på löpbandspassen, nu måste det nötas asfalt fram till Rotterdam maraton om 3 veckor!!!

SÅ var det sista passet avklarat innan det är dags för säsongens första lopp, Lago Maggiore Halvmarathon på söndag. Väderprognosen för Milano för söndag är +1C, 12m/s och snöblandat regn så jag känner mig ju väldigt laddad (o;

Veckan fick en lugn start med vilodag i måndags och 45 min lugn cykling i tisdags. Igår var det dags att få fart på benen och jag hade förstsås hoppats på att kunna springa ute men halkrisken kändes för stor så det blev 3x (3-4-5 min) (1 min vila, 2 min serievila)på band och även idag blev det ett bandpass 4x3 km (3 min vila). Det känns som jag är bra tränad konditionsmässigt men känner mig lite osäker på hur benen kommer reagera på att springa med fart på riktigt, inte bli frammatade av ett band. Finns ju risk för att benen stumnar och inte riktigt minns hur man tar i MEN loppet är ju tänkt mest för att väcka kroppen från vinterdvalan och för att få i alla fall ETT barmarkspass innan Rotterdam M 4 veckor senare!

Imorgon ska dock först Lovisas 1-årsdag firas! Det här året är nog det som gått fortast i mitt liv, för visst går tiden olika fort i olika skeden av livet?! Det är faktiskt helt fantastiskt vad en människa kan lära sig på ett år och växa, 3-dubblad vikt!! Och ändå är vi beroende av våra föräldrar så otroligt mycket längre tid än de flesta djur...ja det finns mycket att fundera på under loppet på söndag om man skulle få långtråkigt i snöstormen!!