Äntligen en hel vecka kvar till nästa plågopass, nu står det lugn distans och vila på programmet de närmaste 6 dagarna! Jag ska dock inte klaga alltför mycket, brukar ju sällan ha fler än 2 kvalitetspass/vecka och det känns som om pollensäsongen börjat ge med sig för min del vilket gjort plågan något mer uthärdlig!

I lördags blev det 20 km fartpass, höll ca 3.45 min/km så det var OK. Efter det passet blev det att titta på den kungliga vigseln på TV och sedan åkte jag och de två äldsta barnen till sta´n för att vinka till brudparet i Kungaslupen och höra när de sköt Salut! På kvällen lyckades jag sedan fastna framför TVn igen när de sände bröllopsfesten och höll ut ända till valsen kl 01…något jag bittert ångrade när jag steg upp kl 6.30 nästa dag då Lovisa vaknade! Ska dock inte skylla på Lovisa för jag var ändå tvungen att gå upp tidigt för att ladda in en rejäl frukost och sedan en timme senare ge mig av ut på ett 35 km pass. På programmet stod nämligen att efter lunch åka till vänner i Nyköping, övernattning och sedan besök på Kolmården på måndagen! Det var värt att gå upp tidigt och avverka långpasset när jag sedan bara kunde sitta och fika och äta god mat i trevligt sällskap resten av dagen. På måndagen var det dessutom vila i löparlivet så Kolmården kunde besökas i lugn och ro! Jag tycker faktiskt att det är värt ett besök, visst kan man ifrågasätta huruvida djur ska vara instängda men det känns väldigt lite instängt och överallt finns information om projekt som Kolmårdens djurpark är inblandade i för att hjälpa utrotningshotade djur och ta reda på mer om hur djuren påverkas av miljöförstörelsen osv SÅ förhoppningsvis går våra inträdespengar till något klokt!

Igår var det så dags för intervaller 4x3 km (3 min vila) och benen kändes faktiskt skapligt pigga trots tuffa pass på lördagen och söndagen och, i och för sig vila, men mycket promenad på måndagen. Jag tror att en stor del av förklaringen till detta är att jag i fredags unnade mig en timmes massage hos Rubin! Jag är rätt dålig på att ta mig tid till sådant men det känns att behandlingen ger resultat! För er som inte testat riktig idrottsmassage tidigare så kan jag rekommendera er att gå in på www.accessrehab.se och boka en tid. De erbjuder inte bara massage utan har även naprapater, rehabgym och Rubin är ju dessutom löparcoach och kan ge hjälp med träning om så önskas. De går under namnet ”Running Sweden” och har även klasser i löpteknik och pool-running (något jag dock inte hunnit testa själv än men säkert värt ett besök, ska bara hitta den timmen någon gång någonstans!!) Nu har de precis flyttat till nya lokaler på Sveavägen så ta ett besök där om ni vågar! Det smärtar men det är värt det för att få benen att piggna till och hålla för ännu mer träning (o;

På midsommar ska det bli kalas med massor av små grodor som hoppar runt stången, svindyra gubbar från jorden och sille-dill-dill-dill med potatis till (o;

Glad midsommar!

Det har inte varit särskilt lätt att springa hem från jobbet de senaste dagarna, i alla fall inte när man ska försöka ta sig fram på Skeppsbron där bröllopsyra har rått! Man känner sig smått hysterisk när man försöker kryssa sig fram i svettiga löparkläder medan folk avnjuter en öl, musik och andra festligheter MEN vad gör man inte för att få in sina pass!

Häromdagen avslutade jag t o m löparturen med att springa via Systemet på hemvägen! Maken ringde och sa att vi skulle få middagsgäster och att det kanske skulle vara trevligt att kunna bjuda på en kall öl eller ett glas vin i trädgården (det var en rätt ljummen kväll). Han stod ju själv fast med tre barn och middagen på spisen så jag sprang raka vägen från jobbet till systemet, plockade fram ett svettigt kontokort från bakfickan och tog sedan mina systempåsar under armarna och småjoggade hem... Det är skönt när man är så till åren kommen och så pass ett med löpningen att man inte flyr några uppseendeväckande beteenden om det nu är vad som krävs för att få ihop vardagen (o;

Men även om Skeppsbron varit svårforcerad så tillhör jag dem som tycker det ska bli riktigt kul med ett kungabröllop imorgon! Jag tycker det är kul att det finns kvar sådana historiska kvarlevor som kungafamiljer, åtminstone i den form som de fungerar idag, var nog inte så roligt med kungahus förr i tiden! Det är ju ett fantastiskt skådespel som står på agendan imorgon, vilken pampa och ståt! Jag kan inte annat än tycka att Kronprinsessan och hennes Herr Daniel Westling är beundransvärda som ställer upp på detta på det förmodligen viktigaste och bland de största ögonblicken i deras liv! Visst, Kornprinsessan har blivit uppfostrad med allt detta från barnsben men skulle väl kunna säga tack och hej om hon ville men för Daniel som är en vanlig gosse från landet...Kan inte vara helt enkelt! Hilde som mest läser prinsessagor där prinsessor gifter sig med prinsar i slutet blev lite förbryllad när jag upplyste henne om att Daniel inte var någon prins utan en vanlig man... Ludvig som också hörde samtalet inflikade med "Oj, det måste vara en riktigt charmig man i sådana fall"

SÅ imorgon står Kungligt bröllop på agendan framåt eftermiddagen men dessförinnan ska ett 20 km fartpass avverkas, det kommer bli både jobbigt och göra ont! Jag fick dock en lugn dag idag med 10 km jogg och en omgång hos Rubin så jag har väl inte direkt något att skylla på utan bara att ge sig av ut och nöta! Apropå nöta så håller jag tummarna ikväll när starten går för några av mina kollegor på Vätternrundan! Igår satt dem och halsade uppladdningsdrycker i fikarummet. De frågade hur jag brukade ladda och jag gjorde dem väl rätt besvikna när jag sa att jag äter energirik mat, inga konstigheter, och kanske tar lite Semper vätskeersättning om det är varmt för att få i mig lite extra salter! Hmmm, de blev väl lite smått besvikna efter att ha lagt ut massa pengar på dyra specialgeler och sportdrycker. Men för att trösta lite så tilla jag att det är ju faktiskt en mental laddning också och där kanske dessa produkter kan spela en viktig roll! Visst ligger det viss forskning bakom sådana där kosttillskott men jag tror ju ändå att företagen som säljer dem inte gör det för oss aktivas eget bästa utan för att tjäna pengar, de lever ju i samma verklighet som oss vanliga dödliga... MEN imorgon ska vi få en skymt av den fantasivärld som alla kungar och prinsessor i sagorna lever i!

Ha en skön helg, varelse ni är bjudan på morgondagens bröllop, cyklar Vättern runt eller bara tar en skön joggingtur!

SItter i soffan och slötittar på fotbolls-VM (England-USA), skönt att se andra slita och själv sitta och mumsa glass!

Imorse gav jag mig hemifrån kl 7.30 för att åka till Karlstad och springa Karlstad stadslopp 10 km. Det var premiär för mig på denna flacka bana och det kändes lite spännande att se om jag blivit snabbare på 10 km, mina intervallpass har pekat på det! Det var ett höstlikt Karlstad som vi (fick sällskap med ett gäng från Studenterna) kom fram till, blåsigt och lite småregnigt.

På startlinjen fanns norskan Christina Bus-Holth som segrade på denna bana förra året på 34.04 (och är för övrigt också klar för marathon på EM i sommar. Det fanns också en till norska, Jorunn Rekkedal, som vann på 34.03 2008. Vi startade i motvind ca 4-5 km. Jag hade sällskap med Christina ca 1,5 km sedan drog hon ifrån, jag vet inte om jag kanske var lite feg som inte försökte hänga på lite längre. Nu fick jag ett rätt ensamt lopp. Jag tampades lite med Jorunn fram till ca 4-5 km men sedan kunde jag gå loss från henne. Jag kom i mål på 34.32 och nytt persnbästa (hade tidigare 34.43 från NC 10 000 m på bana 2008). Christina Bus-Holth vann på 33.55 och Jorunn Rekkedal kom 3:a på 35.02. De tider jag anger här är 4 s snabbare än de som anges i resultatlistan men eftersom vi var ca 10 stycken som fått en 4 s sämre tid i resultatlistan än vad målklockan visade så väljer jag dem! Christina skulle gå och prata med arrangörerna efter prisutdelningen, förra året fick hon 15 s sämre tid i de preliminära resultatlistorna så de kan inte vara helt säkra på hur tiderna ska läsas av!

Hursolhelst, 34.32 eller 34.36 var ju PB för min del men ändå känner jag mig inte riktigt nöjd med dagens lopp. Det är en flack och snabb bana så det ska gå fort där och visst var det en blåsig dag och jag hade inte helt pigga ben men kan ändå inte låta bli att gräma mig lite över att jag inte vågade hänga med Christina längre och kanske kunnat pressa mig till en bättre tid. Det är helt normalt för mig att alltid känna mig lite missnöjd och tro att jag skulle ha kunnat springa bättre än jag gjort! Sanningen är väl att jag faktiskt INTE kan springa snabbare och känslan att inte ha gett allt beror nog snarare på att jag är tränad för längre distanser och kan där ta ut mig på ett helt annat sätt. Jag saknar snabbheten för att kunna ta ut mig och bli riktigt trött på 10 km även om jag försöker ge allt på slutet!

Imorgon väntar 35 km men sedan är jag ledig både från träning och jobb på måndag, känner att löpningen tar lite väl mycket tid från familjen den här helgen! K

Karlstad ToR blev en heldagsutflykt och imorgon blir det 3 h långpass... Ludvig och Hilde sover dock hos mormor och morfar inatt och har knappt märkt att jag varit borta idag och min käre make hade fått Lovisa i säng och t o m hunnit förbereda en härlig pastamiddag med skaldjur när jag kom hem...SÅ det blev i alla fall bra återhämtning efter dagens lopp!

Igår fick jag med mig Lisa Blommé (landslagslöpare på 5000m/10 000m) på mitt intervallpass. Vi körde 15x1.15(30 s vila) på grusslingan vid Stora skuggan. Det blev ett litet avslöjande för hur mycket mer jag klarar av att ta i bara jag får lite tävlingskänsla även på träningspassen. Snittet på dessa blev nu 3.05 min/km att jämföra med 3.17 min/km när jag körde samma pass själv för några veckor sedan. Visst kan jag kanske skylla på att jag senast hade lite sega ben fortfarande efter Rotterdam maraton men det är ändå så att jag helt klart tar i mer när jag har lite sparring SÅ tack Lisa!

Efter passet satt jag i möte i 4 h med kunder från Brasilien (Chile och USA var med via telefon också) och efter det kunde mina ovana ”sprintben” knappt resa sig upp! Det är rätt roligt med så många kontinenter i samma projekt, inte helt lätt att få till en tid på dygnet som passar alla! Nu fick de stackars amerikanarna gå upp i ottan så vi som var i Sverige skulle hinna bli klara i rimlig tid på em! Vi tog sedan med våra brasilianska gäster på restaurang GRILL, mycket god mat och trevlig miljö, dock inte helt lätt att få bord om man inte är ute i god tid! Förutom tidsskillnad så blir det ju också årstidsskillnad när man har med Sydamerika att göra. Vi har ju siktet inställt på vad som ska bli klart före semestern och vad som får vänta till hösten medan de är i början av hösten och drar igång en lång jobbperiod. De tar sommarlov efter jul, i januari!

Idag blev det 20 km i 4.15 fart, Pekka strök mina planerade 4x3 km intervaller eftersom jag blir så pass sliten i mina baksidor efter kvalitétspassen. Det beror förmodligen på min löpstil och det känns som det är något jag får bättra på i ett annat liv (o;

Sitter och tittar lite på Diamond League och känner mig nöjd över att de nya tjuvstartsreglerna inte berör oss marathonlöpare… Nej, dags att stryka barnens kläder till sommaravslutningen imorgon…Den blomster tid nu kommer (o; för en annan blir det dock att jobba på ett par veckor till!

Hoppas det gick bra för alla er som sprang på Stockholms gator i lördgs!

Grattis "Morsan" du verkar ha haft en bra resa som kanske t o m gav lite mersmak (o;?? Jag har en annan kompis som också är trebarnsmor och som liksom du gav sig på sin första mara i lördags och kom i mål med glatt humör! SÅ litet extra grattis till alla mammor och pappor som klarade av maran, jag vet hur man får kämpa för att få till träningstid (behövs ju en del för att ta sig runt en mara...)

Själv höll Hilde och jag till på Söder Mälarstrand och langade vätska till de främsat löparna i Hässelby, kul att i alla fall känna sig lite delaktig i loppet om än bara från sidan av... Stort grattis förstås också till mina klubbkompisar Isabellah och Adil som tog hem SM-klasserna!

Innan jag åkte in i lördags såg jag till att klara av ett fartpass. Hade nästan hoppats på att det skulle kännas lika tungt som under Göteborgsvarvet för 2 veckor sedan men det kändes väldigt bra och suget efter att vara med på maran var riktigt stort MEN jag har ju som sagt andra mål denna säsong och vet att mycket viktig träning hade gått bort för min del om jag sprungit Stockholm marathon. Igår söndag kunde jag istället njuta av ett härligt 30 km pass i skogen!

Den här veckan är annars relativt lugn, 15 lugna kilometrar idag och vila imorgon. På onsdag ska jag våga mig på lite korta intervaller 1 min 15 s med 30s vila, hmmm...fart är ju inte min grej men det skall förhoppningsvis i alla fall kunna gå lite fortare än under mina vanliga 3-4-5 min intervaller!

Nu blir det snart "lite spöregn" informerade Hilde mig om så bäst att gå ut och plocka in den torra tvätten från linan!

Stockholm marathon stundar...det känns i hela sta´n, härligt!

Men annorlunda för mig i år, som trots att jag känner mig i bra form och är vansinnigt sugen på att få ställa mig på startlinjen på lördag, har valt att avstå för att kunna träna på och förhoppningsvis vara väl förberedd inför EM-maran som ju för mig har högsta prioritet denna säsong.

Det tar ca 4 veckor för mig att vara helt återhämtad efter en mara och kunna köra på med tuff träning igen och då skulle det bara återstå ca 2 veckor innan det är dags att trappa ner inför EM i Barcelona så det känns inte riktigt seriöst. För en löpare som Isabellah som kan jogga runt Stockholm marathon och förmodligen ändå ta hem segern är det något helt annat! Att springa 42,2 km är inte det som sliter utan det är att springa 42,2 km i nästintill tröskelfart som bryter ner kroppen. På lördag kommer jag istället att stå på Söder Mälarstrand och serva mina klubbkompisar med vätska...precis som förra året för övrigt då jag hade fått Lovisa bara 2 månader innan.

Om jag ska försöka mig på att ge några råd till er som springer för första gången så blir det nog:

Gå ut lugnt, det ger otroligt mycket mental kraft på slutet om man man kan passera löpare istället för att själv vara den som blir passerad!

Njut av de partier där kroppen känns lätt!

Ta hjälp av publiken när det känns tyngre och minns att det går över, trötthet är ingen ursäkt att bryta en mara för trött blir man!

Tänk på kalla mörka isiga vintermil du genomfört för detta, även om det känns tungt bitvis så är dessa mil bra mycket härligare än dem!

Det gör ont men går ändå...och känslan att passera mållinjen på Stadion är värt allt!

Till sist..ställ dig på startlinjen och tänk "Jag gör det här av egen fri vilja för att det är det roligaste jag vet!" (försök att inte idiotförklara dig själv bara efter det (o;), var inte rädd för distansen men ha respekt för den!!!

Stort lycka till alla marathonhjältar och hjältinnor, jag ska hejja mig blå på er!